Sorg...
Oj, jag beklagar verkligen till dina vänner. & dig för din sorg. De finns inga ord, känner mig tom just nu. Man tänker, va finns de för rättvisa osv. Måste vara svårt att komma vidare. Har ju själv varit på g många ggr att fölora min, men vägen dit har hejdats.
Inga ord kan vara uppmuntrande just nu, men jag sänder dig & dina vänner många tankar.
Varma kramar från mig....
Sådant här får inte hända. Jag beklagar också men vet inte vad jag ska säga
Många tankar har gått till dem, och inga ord räcker liksom till. Du är en god vän för dem i sorgen, Annika. Kram
Nej vilken obeskrivlig sorg...att mista ett barn, sånt orkar man bar inte ens tänka på....ge dina vänner en styrkekram extra från mej här långt ner i Värmland.
Man blir så tagen, liksom....för det fruktansvärda...
Välkommen tillbaka, Annika!
Det finns inga ord som kan lindra, det är det hemskaste som kan hända och jag kan egentligen inte förstå hur man som förälder ska behöva eller kunna överleva. Hoppas ni kan ge varandra kraft. Kramar.
