The memory remains
i januari i år dog Musse en katt jag fick av mitt ex ,han hade bott här hos mej i drygt ett år och var en enormt tjusig ,underhållande och underbar kisse,han blev bara ca 2 år jag har gjort en mega förstoring av kortet nedan av honom i svart vitt som hänger i min hall det är det första som möter en när man kommer hem till oss ,jag och svea och panther...
jag ska begrava musse så snart kärlen gått ur backen har gjort en fin gravplats åt mina älskade missar...
Livet var enklare då man var liten innan man viste vad sorg och saknad var .....
Tråkigt när de går bort, man har ju så många minnen med sina katter.
Tyvärr ska vi ju alla gå bort en gång.
Thats life!
Ha det fint!
Det är det värsta när man har djur. Att det kommer en sån dag då man måste skiljas.
Kram
Pingar du inte ut din blogg?
Då får man fler läsare...
Tycker att fler skulle läsa din blogg!!
Å vad fint du gjort för dina katter. Jag har också bilder på mina katter här hemma, men mycket mindre än de du gjort. Sorgen efter Knubbe är ju så färsk att jag knappt kan se en bild av honom utan att gråta.
De ger så mycket kärlek och det är så svårt när de måste lämna livet. Det gör ont i hela kroppen.
Och visst har du rätt i att när man var barn var det så mycket lättare på många sätt.
Ha det så bra du kan utan dina fyrfota vänner.
(Fast jag tror ju att de finns med oss iaf, på nåt sätt, om inte så i allra högsta grad i våra hjärtan)
Kramelikram från Nalle
Det sista är så sant
...Ser ut som vår katt, en Main coon...
Men åååååååå... Vilken fin Musse! *skickar över en massa smekningar och kärlek till honom i himlen* Han är otroligt fin!!!!
